Örtmedicinalväxternas
och homeopatins historia
Allt sedan förhistorisk tid har människan
hämtat sina läkemedel från naturens apotek.
Förmågan att stilla sjukdom och sår var
då som nu skillnaden mellan bot och lidande, liv eller
död. Från släkte till släkte förmedlades
genom årtusendenas gång naturens helande krafter
vidare.
För ca 5.000 år sedan skrevs
i Kina den äldsta uppslagsboken i ämnet. Författaren
var ingen mindre än kejsar Shen Hung. I sin mycket
detaljerade örtabok "Pen Tsa'o" beskriver
Shen Hung tusentals medicinalväxters botande egenskaper.
Kinesernas kunskaper om människokroppens fysiska och
själsliga förening var stor varför örtmedicinerna
ofta kom att kombineras med bl a akupunktur och avslappningsövningar.
Från det dåtida upplysta Kina var steget geografiskt
sätt långt till de andra samtida högkulturerna
i Babylonien och Egypten. Däremot var insikterna då
det gällde medicinalväxternas förmågor
nästan desamma. Bevarade kil- och hieroglyfskrifter
berättar att de läkande örterna var den allra
viktigaste källan till ett långt och hälsosamt
liv.
För över 3.000 år sedan spred de
kulturförmedlande fenicierna de urgamla örtmedicinska
kunskaperna runt hela medelhavsområdet. I det antika
Grekland där bildningsnivån var hög skrev
filosofen Theoprast "Växternas Naturhistoria",
en innehållsrik handbok med informationer om ca 500
olika växter vars blad, frön, blommor och rötter
kunde användas till att bota allehanda sjukdomar. Årtionden
dessförinnan, d v s på 400-talet f Kr, hade den
grekiske naturläkaren Hippokrates gjort en för
framtiden revolutionerande medicinsk upptäckt.
Hippokrates hade på sig själv och andra prövat
avkok från växter som på friska människor
gav samma symptom som hos sjuka. Hippokrates kallade denna
nya vetskap för "Homoios Pathos" = "Lika
Botar Lika", ett väl sammanfattande ord som sedan
försvann in i den mörka medeltiden och först
efter 2.000 år skulle upptäckas på nytt.
I slutet av 1700-talet bestämde
sig den tyske läkaren Samuel Hahnemann att vetenskapligt
pröva Hippokrates hypotes "Lika Botar Lika".
Forskningsarbetet gav övertygande resultat.
Hippokrates medicinska uttryck "Lika Botar Lika"
stämde och modifierades av Hahnemann till "Lika
skall botas med liknande", ett signum som för
den homeopatiska vetenskapen lett dess främsta forskare
till det Alternativa Nobelpriset.
Sammanfattningsvis kan sägas att
den homeopatiska medicinen idag är naturligt framställd
av utspädda potenser från bl a växter och
mineraler. Hos en människa med en viss typ av sjukdom
verkar sålunda den utspädda potensen endast på
grundorsaken till sjukdomen samtidigt som den förstärker
hennes immunförsvar och därmed kroppens naturläkande
krafter.
Helhetsbehandling
Med rätt satt diagnos och medel tar den homeopatiska
medicinen på sikt inte bara bort symptomen utan även
det väsentligaste av allt: Grundorsaken till sjukdomen.
I de flesta fall är därför den homeopatiska
medicinen överlägsen skolmedicinen vars preparat
vanligtvis består av kraftigt biverkningsbenägna
kemiska sammansättningar. Det viktiga inom homeopatin
är alltså alltid att försöka finna
grundorsaken till sjukdomen, d v s roten till det onda.
Detta görs bäst genom samtal med patienten som
får berätta om sina sjukdomsbesvär. Därefter
undersöks den sjuke ofta med irisdiagnostik, en undersökningsmetod
som mestadels kan vägleda homeopaten till sjukdomens
källa. Den homeopatiska behandlingen består av
tabletter som skall smälta i munnen före eller
efter måltid. Utöver den homeopatiska medicinen
ordineras till måltiderna ofta även ört-,
vitamin- och mineraltabletter vilka sammantaget förstärker
kroppens möjligheter att göra sig kvitt sjukdomsorsaken.
Rogivande avslappning
Människan har i alla tider av
olika anledningar upplevt och genomlidit sjukdomar, oro
eller nervösa besvär. I alla tider har människan
därför sökt hjälp för att finna
vägen till en bättre hälsa och ett rofyllt
välbefinnande. Särskilt i våra dagars högt
uppskruvade samhällssystem är oro och ångest
en stark bidragande orsak till den alltmer accelerande sjukdomsproblematiken.
Som natuläkare sökte jag själv
i många år världen över efter en effektiv
avslappningsmetod som kunde komplettera den redan mycket
framgångsrika homeopatiska medicinen. Till slut fann
jag en nästan bortglömd Tibetansk behandlingsform
med urgamla anor. Denna behandling går ut på
att stimulera patientens nervsystem genom lätta fingerrörelser
på patientens huvudbaserade reflexzoner. Efter bara
några få minuter infinner sig hos patienten
ett behagligt tillstånd av inre lugn som alltigenom
behandlingens gång växer sig allt starkare. Känslan
av total avslappning bär patienten ofta med sig långt
efter avslutad behandling. Avslappningsbehandlingen tar
cirka 45 minuter.
Bob G Lind, Institutet för Svensk
Homeopatmedicin
|